MariaS sida om sköldkörteln och dess sjukdomar. Fakta och personliga erfarenheter

Kick-starta dagen!

2012-03-19T19:59:00.001+01:00

Har skrivit om min morgonsmoothie förut men gör det igen! Det har verkligen blivit en favorit här hemma. Och nu är det inte bara mig den är ett måste för. Hela familjen vill ha den, inklusive minsta 11-månaders killen. Känns bra att börja dagen med en vitaminboost. Både för egen del och för barnen.

Idag blev det smoothie på äppeljuice, banan (för konsistensen), frysta jordgubbar, mango, blåbär, och hallon. Allt hälls i tillbringare och så kör ett tag med stavmixer. Mums!

Published with Blogger-droid v2.0.4

Riktigt tungt nu

2012-03-18T19:13:00.001+01:00

Den här veckan har jag sovit väldigt dåligt. Och därför varit så trött. Det har varit fullt tillräckligt att orka med allt det vardagliga och träningen har fått stryka på foten. Blev en springrunda idag som faktiskt kändes riktigt bra. Men att hoppa över träning känns inte alls bra. Nu hoppas jag att nästa vecka blir bättre. Och jag ser fram emot att få gå och lämna blodprov i veckan och att troligtvis få höja min Levaxindos en del. Återkommer om det!

Published with Blogger-droid v2.0.4

Tung träningsvecka

2012-03-11T13:02:00.001+01:00

Den här veckan har det verkligen tagit emot att träna. Tror att det mest berott på trötthet. Dels har jag det jobbigt med sömnen nu. Trots sömntabletter är jag lättväckt och har så svårt att somna om. Dessutom har min lilla 10-månaders kille kommit in i någon form av kris. Tror det kan ha att göra med att han har blivit så mobil. Kryper i en väldig fart, klättrar i trappan och ställer sig upp. Kan väl infinna sig någon sorts separationsångest då har jag för mig? Han sover oroligt på nätterna, vaknar väldigt tidigt på morgnarna och vill helst inte sova alls på dagarna. Lite påfrestande för mamman!

Så den här veckan blev det bara 3 träningspass, hoppade över styrketräningen i torsdags. Och springrundan igår var supertung. Som tur var gick det iaf lite lättare idag. Vi får hoppas att lillen blir sitt vanliga jag igen, och att jag kommer upp ur träningssvackan!

Om en dryg vecka är det dags för mig att gå till vårdcentralen och lämna blodprov. Då har det gått 2,5 månad sedan jag höjde min levaxindos. Är ganska säker på att jag kommer att få höja dosen mera!

Published with Blogger-droid v2.0.4

Hypotyreos och klimakteriet

2012-03-09T11:29:00.000+01:00

Det är vanligt att hypotyreos debuterar efter graviditet men också under och efter klimakteriet. Både graviditet och klimakterium innebär stora hormonella förändringar i kroppen och man ska vara vaksam på om man upplever att allting inte står riktigt rätt till. Under klimakteriet kan det vara svårt att upptäcka hypotyreosens ofta vaga symtom då man samtidigt har symtom som har med klimakteriets hormonomställning att göra.

Det som händer under klimakteriet är att halterna av de kvinnliga könshormonerna, bl a östrogen, minskar. Förutom att den här hormonomställningen på något sätt verkar kunna vara utlösande för sköldkörtelsjukdomar så påverkar ju också östrogenhalten proteinbindningen av tyroxin. Höga halter av östrogen gör att mer tyroxin är proteinbundet i blodet och hormonet kan därmed inte utöva sin effekt. Det borde ju då rimligen vara så att om man redan har en hypotyreos och går igenom klimakteriet så kan man behöva sänka sin levaxindos (mindre proteinbundet tyroxin och större andel som är fritt och som kan utöva effekt). Det finns också studier som visar att kvinnor som gått igenom klimakteriet och som börjar äta östrogen (för att minska symtom som är relaterade till låg östrogenhalt) kan behöva höja sin levaxindos.

Sammanfattningsvis - har man hypotyreos och går igenom klimakteriet ska man vara vaksam på symtom, kontrollera eventuella sköldkörtelhormonförändringar och i sådana fall justera dosen. Börjar man äta östrogen behöver man också vara vaksam på hur det förändrar hormonnivåerna. Är man "sköldkörtelfrisk" och går igenom klimakteriet är det inte helt ovanligt att man drabbas av en sköldkörtelsjukdom.

Nyttigt fredagsmys

2012-03-03T16:32:00.001+01:00

Vi äter nästan alltid samma mat på fredagar. En av de saker jag tycker är allra bäst med att ha flyttat från ostkusten till västkusten. Färska räkor! Mmmm. Och det är ju inte bara så gott utan även nyttigt. Räkor är väldigt kalorisnålt och innehåller en del nyttiga omega-3-fettsyror. Och mycket protein förstås. Så då kan man både njuta och vara nyttig samtidigt!

Annars njuter jag väldigt mycket av våren som är på väg nu. Tänk vilken härlig tid vi har framför oss!

Published with Blogger-droid v2.0.4

Behandling med sköldkörtelhormon för äldre

2012-03-01T13:30:00.000+01:00

Läkemedelsbehandling av äldre individer är ett område som skulle behöva belysas mer. Viss kunskap finns. Men det är inte alltid kunskapen leder till att det sker förändringar i praktiken. Många äldre står kvar på samma medicinering och dos som när de var yngre. En sak som förändras med åldern är att metabolismen av läkemedel minskar. Läkemedlen bryts alltså inte ner och utsöndras i samma takt som när man var yngre. Står man då kvar på samma dos som tidigare kommer nivåerna av läkemedlet i kroppen att öka, med risk för att man får symtom förknippade med överdosering. Jag kommer i håg från min Apotekarutbildning att vi fick berättat för oss att det inte är helt ovanligt att äldre personer får symtom som liknar demenssymtom, och personerna tas för att ha blivit dementa. När man sedan har gått igenom deras ofta långa läkemedelslistor och rensat och skurit ner doser så försvinner demenssymtomen. Det kan alltså vara frågan om biverkningar från läkemedel som inte längre behövs eller från sådana som ges i för höga doser.

När det gäller sköldkörtelhormon sker också förändringar i metabolismen. Behovet av sköldkörtelhormon minskar då halveringstiderna för hormonerna ökar. Jag har sett flera studier där man undersökt en äldre population av patienter som behandlats med sköldkörtelhormon. Då har man sett att många, närmare hälften, hade för låga TSH-värden och alltså var översubstituerade. Säkert ett resultat av den minskade metabolismen. Sjunkande TSH-värden har ej uppmärksammats därför har inte heller tyroxindosen justerats. Att vara översubstituerad innebär ju vissa risker, speciellt för äldre. Risk för benskörhet ökar och det finns också risk att drabbas av allvarliga hjärtsjukdomar.

Jag skulle gissa att det här är något som lätt kan missas ute på vårdcentraler. Min egen erfarenhet av att lida av en sköldkörtelsjukdom är ju att det är väldigt mycket upp till en själv att vara påstridig om att få komma och lämna prover, vilka målvärden som ska eftersträvas etc. Om man är äldre kanske man inte orkar driva detta själv på samma sätt. Sannolikheten att man är drabbad av fler sjukdomar är ju också stor och man kanske har fullt upp att hantera dem. Många äldre litar ju också väldigt mycket på sina läkare. Säger inte de någonting, är det nog inget fel. Nu kanske det inte är så många äldre som läser min blogg. Men har ni någon äldre släkting som har en sköldkörtelsjukdom kan ni ju hjälpa dem. Jag kan själv känna att hade jag haft den kunskap jag har idag hade jag kunnat göra mer för både min farmor och mormor. Farmor som hade hypotyreos och som saknade den riktiga "livsgnistan". Kan det ha haft att göra med felaktig medicinering med sköldkörtelhormon? Och mormor som jag vet fick struma som ganska ung. Hur den då behandlades och följdes upp har jag ingen aning om. Hon dog alldeles för tidigt, efter att först ha fått förmaksflimmer (tror jag) och sedan en kraftig hjärtinfarkt utan att ha några "klassiska" riskfaktorer för att drabbas av en sådan sjukdom.

Individuellt mål-TSH

2012-02-24T12:34:00.001+01:00

Jag har läst en mycket bra översiktsartikel om behandling av hypotyreos, Treatment for primary hypothyroidism: current approaches and future possibilities (Chakera A J et al, Drug Des Devel Ther 2012, 6, 1-11). Finns mycket bra att hämta från den artikeln och jag kanske återkommer med mera info senare. Men det som jag främst gillar i artikeln och som är sällsynt att läsa om (eller att möta läkare som förstår) är att de tar upp det som jag starkt tror på. Att varje individ har ett ganska snävt TSH-intervall där han/hon mår bra. Och att referensintervallet, som ju gäller hela befolkningen, är något helt annat. De skriver att det har visats att den individuella variationen av TSH är mycket mindre jämfört med variationen mellan individer (och det är ju det senare som är referensintervallet som ens prover jämförs med). De skriver att man tror att genetiska faktorer delvis styr TSH set-point för individen. I sina funderingar över framtida möjligheter ställer de sig frågan om det kanske skulle vara bra om alla individer fick testa sitt TSH för att bestämma sitt individuella TSH-referensintervall. Detta för att underlätta framtida diagnos och behandling. Precis vad jag har efterlyst!

Hoppas att detta är något som får gehör bland fler forskare och förhoppningsvis också ute på kliniker!

Alkohol och koffein

2012-02-20T12:55:00.001+01:00

Tror inte att jag har skrivit om det förut. Men efter att jag blev sjuk har jag blivit så otroligt känslig för alkohol och koffein. Jag har aldrig varit någon storkonsument av någotdera, men jag tycker om kaffe och ett glas rödvin till maten på helgen uppskattar jag mycket.

När det gäller kaffe har jag kanske som mest druckit ett par koppar om dagen. När jag började må dåligt var det främst sömnen som blev ett stort problem, och då är det ju självklart att man börjar ta bort sådant som man vet gör det svårare att sova. Så jag slutade med kaffe. När jag någon gång drack en kopp tyckte jag också att jag mådde så konstigt efteråt. Tråkigt att helt avstå något man tycker om, men det är ju bättre att slippa må dåligt och få ännu svårare att sova. Nu dricker jag som mest en kopp per dag, men oftast ingen. Dricker jag så gör jag det på förmiddagen eller senast efter lunchen. Aldrig senare än så. Både på jobbet och hemma har jag koffeinfritt snabbkaffe som jag tycker funkar rätt bra som substitut. På jobbet har vi också örtte som jag dricker rätt mycket av. Hemma dricker jag svart te till frukost men senare på dagen bara örtte eller rött te, som ju är koffeinfritt.

Alkohol brukar man ju kunna bli trött av. När jag hade det som värst med sömnen, efter att jag fått mitt första barn, var det många som sa "ta ett glas rött innan du ska sova så lär du väl slockna". Men det blev precis tvärtom. I perioder har jag inte kunnat dricka alls för då har jag fått betala genom att ligga helt sömnlös med ett hjärta som känts som att det skulle hoppa ur bröstet. Och reagerar man så är det ju inte svårt att välja bort det heller. Det har gått lite upp och ner. Ibland kan det funka att dricka lite grann, ibland får jag hoppa över det helt. Nu dricker jag som mest ett glas vin på helgkvällarna och det går bra. Dricker jag mer blir det en jobbig natt efteråt!

Är det någon mer som upplevt något liknande? Som blivit känslig för alkohol och koffein?

Tog emot lite

2012-02-18T16:35:00.001+01:00

Idag tog det emot lite att ge sig ut och springa. Spöregn, blåst, och nollgradigt. Och underlaget var blöt is. Inte det lättaste att springa på. Men jag halkade runt min vanliga lördagsrunda. Och det är ju nästan ännu skönare efteråt när man trotsat vädret. Mitt nya motto är: det finns inget dåligt väder, bara dåliga ursäkter!

Men resten av dagen tillbringar vi inomhus. Tittar nu på Tjorven med barnen. Ikväll blir det hemmagjord pizza och Melodifestivalen!

Published with Blogger-droid v2.0.4

Ett må bra-tips!

2012-02-09T08:01:00.001+01:00

Ni som inte testat spikmatta måste absolut göra det! Så skönt och avkopplande. Hade faktiskt glömt bort min spikmatta, men hittade den igår. Har tidigare använt den mycket. Perfekt sätt att avsluta dagen. Med frisättning av endorfiner!

Published with Blogger-droid v2.0.4

Smått och gott

2012-02-07T13:15:00.000+01:00

Det blir lite olika vad jag skriver om här på bloggen. Det går lite i perioder både hur mycket jag skriver och vad jag skriver om. Men det måste nog få vara så. Det viktigaste av allt är att min historia finns nedskriven och publicerad. Kanske kan det hjälpa någon. Jag vet att det definitivt hade hjälpt mig om jag, när jag började må dåligt, hade hittat och läst om någon som drabbats av något som liknade det jag gick igenom. Och jag kommer naturligtvis att fortsätta att hålla er uppdaterade om hur det går med mina hormoner och mitt mående.

Hittar jag källor till ny information om sjukdomen och annat kommer jag att dela med mig. Och läser jag om ny intressant forskning likaså.

Som tvåbarnsmamma har jag inte all tid i världen och jag får ägna mig åt bloggen när det blir lite tid över. Det börjar dessutom närma sig att jag ska börja jobba igen. I april kommer jag att börja arbeta 50% (och vara föräldraledig 50%).

Det som är mest aktuellt för mig att skriva om nu är allt jag gör för att må bra. Speciellt träningen. Förra veckans träningsfacit blev raska långpromenader tisdag-torsdag. Styrketräning tisdag och torsdag kväll. Och så 7 km löpning på söndagen (hade tänkt springa på lördagen också, men det blev lite för stressigt med mycket annat på schemat!). Ganska bra ändå!

Har verkligen börjat gilla mina träningskvällar framför tv'n (tränings-dvd). Det blir liksom min ego-tid. Först träning. Sedan dusch. Och jag tar mig tid att göra sådant som är så lätt att strunta i. Smörja in kroppen ordentligt. Ta hand om mina fötter. Fila och smörja in ordentligt. Raka ben och plocka ögonbryn. Så härligt att ge sig själv den tiden. Istället för att bara hamna framför tv'n. Efter träning och dusch brukar jag varva ner framför tv'n, äta en frukt och dricka vatten. Kan verkligen rekommendera att byta ut någon eller några av tv-kvällarna mot träning!

Tankens kraft

2012-02-02T16:02:00.000+01:00

När man är sjuk är det ju många gånger lätt att hålla sig för skratt. Och det är klart att man kan önska att situationen skulle vara en helt annan. Men istället för att bara fokusera på det negativa och hur dåligt man mår så är det så mycket bättre att göra precis motsatsen.

Jag är ofta trött. På grund av sjukdomen och på grund av att jag ofta får alldeles för få timmars sömn. När jag mådde som sämst var det ganska många gånger jag gick och jobbade efter att antingen inte ha sovit alls eller bara ha sovit någon timme. Nu är det bättre än så, men det är ändå många morgnar som jag vaknar och är väldigt trött och att jag önskar att jag hade fått sova någon eller några timmar till. Men hur hemskt är det egentligen att vara trött? Det finns ju värre saker! Och efter en god frukost brukar det oftast börja kännas lite bättre. Och istället för att från början ha bestämt sig för att det blir en dålig dag så fokuserar jag på allt bra. Och även om jag är trött försöker jag komma ut i friska luften och gå en härlig promenad. Eller ännu bättre en springrunda. Och då blir man piggare! Det finns så mycket positivt att fokusera på istället för det negativa. Man har ju bara ett liv (tror jag iaf!) med ett visst antal dagar. Det vore ju synd att slösa bort dem på att gå och tänka att allt är så jobbigt!

Sköldkörtelhormon och graviditet

2012-01-29T12:17:00.000+01:00

Hos en gravid kvinna ökar behovet av sköldkörtelhormon. I början är det för att mamman måste förse också fostret med sköldkörtelhormon. Fostret har i början av graviditeten ingen egen produktion av sköldkörtehormon och därför måste hormonet komma från mamman. Det har visat sig att sköldkörtelhormon är viktigt för att fostret ska ha en normal utveckling av centrala nervsystemet, CNS. Under senare delen av graviditeten ökar behovet av sköldkörtelhormon ytterligare på grund av de allt mer ökande halterna av östrogen i blodet. Östrogen leder till en ökad grad av proteinbindning av sköldkörtelhormon och den fria, aktiva halten minskar.

Hos en frisk individ med en normalt fungerande sköldkörtel svarar naturligtvis kroppen på det ökade behovet av sköldkörtelhormon genom att producera mera hormon. Men hos en person där sköldkörteln inte fungerar som den ska, måste man tillföra mera hormon utifrån för att svara på det ökade behovet. Det rekommenderas att personer med hypotyreos snarast möjligt efter att graviditet konstaterats ska kontroller sina hormonnivåer. Och det är inte ovanligt att man måste höja tyroxindosen under graviditeten. Hormonnivåerna ska sedan kontrolleras var 4:e till var 6:e vecka under hela graviditeten. Målvärde under graviditet är TSH 0,5-2,0. (Sedan kan man ju som jag veta mer exakt var TSH bör ligga för att man ska må bra.) Efter förlossning rekommenderas det att man går tillbaka till den dos man ätit innan graviditet.

Kämpar i motvind!

2012-01-27T12:03:00.000+01:00

Jag tränar rätt mycket nu. Siktar på att springa fredag och lördag. Och så kör jag styrketräning, med hantlar och gymboll tisdag och torsdag kväll (när barnen är i säng, med hjälp av tränings-dvd framför tv'n). Dessutom försöker jag äta nyttigt. Mest gör jag det för att må bra och för att känna mig pigg och stark. Men lite gör jag det också för att jag skulle vilja gå ner några kilo. Ska ju relativt snart börja jobba och det skulle vara bra om kläderna satt som de ska till dess :). Men det är segt. Fast det kanske inte är så konstigt eftersom min ämnesomsättning verkligen går på lågvarv nu. Bara att kämpa på, förhoppningsvis rasar det väl till när hormonnivåerna rättar till sig!

Symtom

2012-01-19T18:31:00.001+01:00

De "klassiska" symtomen på hypotyreos (eller undersubstitution av sköldkörtelhormon) är sådana förknippade med att kroppen går på lågvarv. Som frusenhet, viktuppgång, nedstämdhet, långsam puls, trötthet, förstoppning. Och det motsatta om man har hypertyreos (eller är översubstituerad med sköldkörtelhormon); avmagring, snabb puls, diarré, svettningar.

Jag har inte upplevt många av de klassiska symtomen utan helt andra symtom. Och jag tror att det är många med mig som har helt andra problem än de man "borde" ha. Och det är ju inte konstigt att man kan ha de mest skilda symtom från hela kroppen då sköldkörtelhormonerna behövs för alla kroppens cellers energiomsättning. På forumet Thyroid finns en lång lista på symtom både vad gäller hypo- och hypertyreos (under rubriken Sköldkörtelrubbningar, Vanliga symptom). Kanske lättare att känna igen sig där?

Min historia - fram till nutid

2012-01-19T11:16:00.000+01:00

Det här blir nog sista inlägget innan jag är framme vid nutid, tror jag. Så har jag skrivit ner min historia så att den finns där ute i cyber space och förhoppningsvis kan hjälpa någon som hamnar i en liknande situation.

Jag hade alltså efter ganska många år lyckats få ordning på mitt mående och mina hormoner. Och gud vad skönt det var! Och när man mår så där bra så kan man, eller iaf jag, tänka att det är värt det. Att må dåligt för att sedan få känna den där helt underbara känslan när allting bara klarnar. Konstig upplevelse av att allting plötsligt är så skarpt, som att man ser allting med mycket högre upplösning. Låter väl flummigt och jättekonstigt för dem som inte upplevt det. Men det är fantastiskt. Jag hade en härlig vår och sommar 2010!

Efter att jag fick mitt första barn och jag började må dåligt så fattade jag direkt att det nog inte var självklart att jag/vi skulle kunna skaffa ett barn till. Min önskan har nog alltid varit att kunna ha två barn, men inte till vilket pris som helst. Jag insåg att så som jag mådde hade det varit en omöjlighet (och med största sannolikhet hade jag nog inte kunnat bli gravid heller). Jag vande mig mer och mer vid tanken på att vi fick nog vara glada för det underbara barn vi hade fått. Och det var klart att det fanns en liten sorg i det, och jag skulle ju ljuga om jag skrev att det inte kändes när den ena efter andra i bekantskapskretsen berättade att de väntade barn igen.

Men när jag började må bättre så kom tankarna på att kanske försöka en gång till. Jag visste ju att risken var att jag skulle börja må dåligt igen. Jag fasade för 9 sömnlösa månader. För även om mina sömntabletter är kategori A, och kan användas under graviditet, så är det knappast det man helst vill. Jag tänkte också mycket på att genomgå en spädbarnsperiod ännu en gång, med en bäbis som kräver att man är uppe på nätterna. Jag bestämde mig för att ta risken att jag skulle ha några jobbiga år framför mig. Jag blev gravid mot slutet av sommaren.

Jag ringde mitt mvc så snart jag visste att jag var gravid och förklarade att jag var gravid, hade hypotyreos, allt jag var rädd för vad gällde graviditet och hur sjukdomen skulle påverka mig. Jag var nog där och lämnade mitt första blodprov redan dagen efter tror jag! Och mitt tsh hade redan stigit så jag fick börja direkt med att höja levaxindosen. Fick världens bästa barnmorska som verkligen förstod mina besvär. Visade sig senare att anledningen till att hon var så bra på detta var att hon själv lider av hypotyreos. Och vilken tur att hon var så bra och försående, för mvc's läkare var totala motsatsen. Förordade enorm dosupptrappning trots mina tidigare erfarenheter om hur känslig jag är för små förändringar. Men min kloka barnmorska förmedlade bara vad läkaren sagt, och la sedan till att "Maria, du känner din kropp bäst...", med andra ord - gör du som du tror blir bäst! Och det blev ganska bra. Fick ganska snabbt ordning på hormonerna igen och låg med ett tsh runt 1 fram till början 2011. Under tiden mådde jag jättebra och sov son prinsessa, utan sömntabletter. Under 2011 blev det jobbigare och tsh't steg igen. Fick sedan aldrig riktigt ordning på det innan det var dags att föda, i mitten/slutet av april. Men över lag tycker jag att graviditeten, vad gäller problemen relaterade till sköldkörteln gick mycket över förväntan!

Och nu vet ni ju att jag åter igen kämpar för att komma i balans igen. Och jag är säker på att det här var sista gången som jag utsatte min kropp för belastningen att vara gravid. Jag är så nöjd med mina två fantastiska små pojkar. Nu ska jag ägna all energi åt att bli bra igen och åt att vara en så bra mamma jag bara kan till dem!

Status quo

2012-01-11T15:57:00.000+01:00

Är inte speciellt förvånad, för jag har inte direkt känt någon förändring (har fortfarande "isskelett" och sover dåligt - skulle absolut inte kunna sova utan sömntabletter). Var och lämnade ett nytt blodprov i måndags, 8 veckor efter att jag ökade levaxindosen med 25 mikrogram i veckan (har ätit 100 mikrogram en dag i veckan och övriga dagar 75 mikrogram). Men mitt TSH ligger fortfarande på 4,0 och fritt T4 på 15. Så nu blir det doshöjning igen. Ska äta 100 mikrogram var tredje dag och 75 mikrogram de andra dagarna. Får se om det har någon effekt. Ska tillbaka och lämna nytt blodprov i slutet på mars. Lite segt det här!

Men jag är så nöjd med den vårdcentral jag går på nu. Suveränt bemötande från alla; kvinnan i receptionen, sköterskan på labbet, i stort sett aldrig någon väntetid. Och framför allt - äntligen en bra läkare! Som nu konstaterade att "du är lite svårinställd du!". Ja tack, jag vet!

Springskorna på!

2012-01-07T15:26:00.000+01:00

En av nycklarna till att jag ska må bra är att jag håller mig i bra fysisk form. Och det gör jag genom att springa. Det är ju olika vad man gillar för sorts träning, men jag tycker verkligen om att springa. Med bra musik i öronen. En härlig stund bara för mig själv, och mina tankar. Och det får mig att känna mig så mycket starkare. Och säkert blir jag ju starkare också! Tar lite tid i jämförelse med annan träning också. Vägen finns ju liksom precis utanför dörren.

Jag tränade flitigt under julledigheten. Lite lättare att komma ut när min man var ledig. Så under en dryg veckas tid sprang jag varannan dag. Känner att en sådan kort men intensiv period verkligen ger resultat. Nu när vardagen är här igen kan jag inte springa lika ofta men har tänkt att jag ska försöka springa minst 2 gånger i veckan. Oturligt nog drog jag på mig en förkylning precis vid nyåret så det var först idag som jag kom ut på en runda igen. Gick bra trots att jag fortfarande inte är helt frisk och att jag sovit lite knackigt inatt.

Nya vägar

2012-01-02T16:31:00.001+01:00

Tänkte fortsätta att berätta min sjukdomshistoria. Där jag slutade senast var när jag hade varit inlagd på sjukhus och då endokrinologerna talat om för mig att det inte var något fel på mig, trots att jag mådde så dåligt.

Jag tyckte jag hade försökt med allt. Träffat läkare på vårdcentraler, privatläkare, endokrinologer och varit inlagd på sjukhus. Ingen ville hjälpa mig. Jag hade tappat all tro på svensk sjukvård. Och vad skulle jag göra?

Klart att det var jobbigt ett tag. Men så är jag liksom inte den sortens människa som bara lägger sig ner och mår dåligt. Jag tänkte att jag nog fick försöka lösa det här med så liten inblandning av läkare som möjligt. Jag gick till vårdcentralen och lämnade blodprover och från och med nu var jag ännu mer noggrann än tidigare med att alltid ta reda på vad mina prover visade. Inte nöja mig med någon annans tolkning av resultaten. Och jag kommer inte riktigt ihåg hur eller när men jag började fatta att jag mådde som bäst när mitt tsh låg runt 1. Så det var det jag siktade på. Jag fattade också att för att nå dit var det en väldig finjustering av levaxindos någonstans mellan 75 och 100 mikrogram per dag. Ingen läkare förstod sig på varför jag envisades med att ändra dosen så lite som jag gjorde, men jag bestämde själv. Herre gud, det är ju min kropp och det är jag som ska leva i den!

Jag hade fått erfara hur den svenska sjukvården vägrar att se kroppen som en helhet. Läkarna ville ju inte ens se att det kanske kan finnas samband mellan olika hormonsystem. I samma veva så fick jag tips om en kvinna som var skolad både i västerländsk medicin men också i kinesisk medicin och som bl a behandlade sömnstörningar. Det här var nog inget jag skulle ha kommit på tanken att prova tidigare, men jag var rätt mottaglig för det då och jag hade inte så många alternativ. Dessutom, vad skadar det att prova? Så jag började gå hos den här väldigt sympatiska kvinnan och det som jag tyckte var så bra med henne var att hon kombinerade österländsk och västerländsk medicin. Hade hon sagt till mig att jag skulle sluta äta levaxin hade jag nog aldrig börjat hos henne. Men det var det aldrig tal om. Och även om jag nog var skeptisk till en del av det hos sa så bestämde jag mig för att antingen så gör jag det här ordentligt eller så gör jag det inte alls. Och det blev alltså ordentligt!

Det hon gjorde var att lägga till den österländska medicinens helhetstänk. Hon menade att jag var helt under isen efter graviditeten och att min kropp behövde stärkas för att komma på banan igen. Och det gjorde vi med en massa olika åtgärder. Vi gick igenom min kost och hur jag åt, och jag fick göra en del ändringar. Fokus var på att få i sig så mycket näring som möjligt. Min frukost (te och 2 mjuka smörgåsar (vitt bröd) med mjukost) dömde hon ut helt! Jag började istället dricka smoothie med mycket frukt och bär och dessutom någon form av algpulver. Vissa livsmedel ska man tydligen inte äta om man har problem med sköldkörteln. Kommer inte ihåg allt, men kål vet jag inte var bra. Kolsyrat vatten skulle jag undvika. Och så var det viktigt med varm mat. Så även om hon gillade min lunch näringsmässigt (salladsbuffé i jobbets lunchrestaurang) så tyckte hon inte om att den var kall. Vi kompromissade och jag fortsatte att äta grönsakerna men jag drack varmt örtte till den. Vi pratade också träning och hur viktigt det var för att stärka kroppen.

Utöver kosten så fick jag börja äta ganska hög dos vitaminer och mineraler samt omega-3-fett-kapslar. Och så behandlade hon mig med akupunktur.Var så trevligt att komma dit och få lägga sig på en brits, lyssna på lugn kinesisk musik medan hon satte nålar framför allt i mina fötter, ben och händer. För att få ordning på mina energiflöden. I början gick jag till henne varje vecka, sedan varannan vecka. Samtidigt höll jag på och justerade min levaxindos. Och sakta började jag må bättre. Och vad det var som gjorde det kan jag ju inte säga med säkerhet. Men jag tror att det var kombinationen. Att jag hade på något sätt flyttat över makten från ointresserade läkare till mig själv. Jag gjorde många saker som förbättrade min hälsa. Och då tror jag kanske att kroppen var mer mottaglig för att svara på ett bra sätt på levaxinet.

Efter att jag gått på akupunktur under kanske 4-5 månader blev det glesare. Dels för att jag mådde lite bättre, men det bidrog också att det tog mycket tid (sådant som heltidsarbetande småbarnsmammor har ont om!) och kostade ganska mycket pengar. När jag slutade med akupunkturen mådde jag bättre, men inte helt bra. Jag fortsatte dock med bra kost, vitamintabletter och träning. Under våren 2010 mådde jag gradvis bättre hela tiden och jag kunde trappa ner mina sömntabletter mycket. I början av sommaren kunde jag sluta helt med dem och jag mådde bättre än vad jag gjort på många år. Vid en kontroll på vårdcentralen låg mitt tsh någonstans runt 1.

Jag tror att det hon framför allt hjälpte mig med var att orka göra allt det hälsobefrämjande, med bra kost, vitaminer och träning, trots att jag till en början mådde dåligt och inte hade orken till det. Det är ju lätt när man blir sjuk att det blir som en ond spiral att eftersom man är sjuk och trött så orkar man inte göra alla de där bra sakerna, och så mår man ännu sämre. Gäller att vända spiralen uppåt och ta hjälp av ett hälsosamt liv för att få kontroll på sjukdomen! Jag är också ganska säker på att akupunkturen hjälpte mig mycket. Hade jag möjlighet skulle jag gärna gå på akupunktur regelbundet resten av livet. Får väl se om jag kan få till det någon gång!

Gott nytt år!

2011-12-31T14:28:00.001+01:00

Önskar er alla ett gott nytt år! Jag ser fram mot ett 2012 då jag hoppas och tror att jag kommer att få ordning på mina hormoner. Jag tänker göra allt jag kan för att må så bra jag bara kan. Efter en liten svacka under hösten ska jag nu ta itu med kost och motion. Äta bra och springa några gånger i veckan. Åtminstone någon långpromenad också. Jag kommer att vara föräldraledig på heltid tom mars, och från april börja jobba 50%. Jag ska se till att vara i god form då så att jag orkar med både arbete och att vara hemma med barnen.

Segt

2011-12-30T13:47:00.000+01:00

En av de värsta sakerna med den här sjukdomen tycker jag är att det är så segt. Det tar ju så lång tid innan en dosförändring ger effekt både i förändrade hormonnivåer och naturligtvis också i hur man mår. Det är liksom en enda lång väntan. Ibland kan man avundas en diabetiker, där hormonerna har snabb effekt och där man till och med kan mäta effekten själv.

Om en dryg vecka ska jag iväg och lämna nya blodprover. Då har det gått 8 veckor sedan jag ändrade min dos. Jag har lärt av erfarenhet att jag inte vinner något på att ta proverna tidigare, även om man kan vara frestad att göra det för att se hur det ligger till. För mig tar det iaf lång tid innan dosändring ger effekt och för tidiga prover gör bara att man kanske tar förhastade beslut om hur man ska ändra medicineringen. Ibland tror jag att det skulle vara bra att vänta ännu längre men det finns ju gränser för hur länge man orkar vänta! Nu får vi se om min ökning med 25 mikrogram per vecka har gett någon effekt. Min gissning är att jag nog behöver öka lite till. Det har nu gått drygt 8 månader sedan jag fick barn. Det där med att det bara är att gå tillbaka till dosering innan graviditet och sen är allt frid och fröjd, stämmer iaf inte på mig. Men jag hoppas att jag snart börjar närma mig de hormonnivåer jag siktar på.

Lite mera om metabolism av sköldkörtelhormon

2011-12-28T15:17:00.000+01:00

Tyroxin, T4, som utsöndras från sköldkörteln måste omvandlas till det mycket mer potenta hormonet trijodotyronin, T3, för att utöva effekt. Detta beror på att T3 har en mycket högre affinitet till tyreoideahormonreceptorn. T4 finns i blodet till allra största delen bundet till bärarproteiner, och endast 0,03% finns i fri form. Det är bara fria hormoner som har möjlighet att ta sig ut i vävnader, in i celler och utöva effekt. Det är också bara fria hormoner som kan metaboliseras/inaktiveras. Det är pga av den höga proteinbindningsgraden som T4 har så lång halveringstid (7 dagar).

T3 produceras dels i sköldkörteln, men den största delen bildas genom dejodinering (ett enzym klyver bort en jodatom) ute i kroppens vävnader. Det mesta av T3 cirkulerar också bundet till bärarproteiner i blodet. Men T3 har en lägre affinitet för proteinerna och därför en större andel i fri form, 0,3%. T3 är alltså mera tillgängligt att ta sig ut i vävnader, och in i celler för att binda till tyreoidearecptorer och utöva sin effekt. T3 är också mera tillgängligt för att brytas ner och har därför en kortare halveringstid, ca 1 dag, jämfört med T4.

Det finns också ett sköldkörtelhormon som kallas omvänt trijodotyronin (reverse T3). Det bildas ute i vävnaderna från T4, men av en annan sorts enzym än det som bildar vanliga T3. Skillnaderna i molekylernas struktur är att det är olika jodatomer som har plockats bort (se figur). Den till synes lilla skillnaden är ändå stor och rT3 har inte den biologiska effekt som T3 har. Bildningen av T3 anses vara ett inaktiveringssteg i metabolismen av sköldkörtelhormoner.

Har tomten hypotyreos?

2011-12-21T20:08:00.002+01:00

Foto från Wikimedia commons, av Tomasz G. Sienicki

Läste det här roliga brevet till tomten. Kan han möjligtvis lida av hypotyreos?!?

Naturligt vs syntetiskt

2011-12-21T16:56:00.000+01:00

När det gäller läkemedel och mycket annat så finns det syntetiskt framställda sådana och sådana som hämtats från naturen. Ofta är det också så att man hittat t ex växter i naturen som har en intressant effekt. Man tar reda på vilket det aktiva ämnet i växten är och så framställer man det sedan syntetiskt. Kanske är tillgången i naturen begränsad och man behöver därför tillverka ämnet. Men det finns också andra anledningar till att det är att föredra ett syntetiskt framställt läkemedel framför ett naturligt.

I media och den allmänna uppfattningen är ofta att det naturliga skulle vara bättre. Naturligt är lika med ofarligt! Och visst gör naturen många bra ämnen. Men naturen gör också väldigt många starka gifter. Så naturligt är inte alltid ofarligt!

Ett av de stora problemen med naturliga preparat är att göra dem lika från gång till gång. Från batch till batch. Det är inte alltid det aktiva ämnet ens är känt. Och hur ska man då kunna analysera och se hur mycket av ämnet som finns i just den batchen? Och även om det aktiva ämnet är känt kan det vara knepigt att se till att halten blir lika varje gång. Det naturliga preparatet innehåller många olika ämnen. Hur många av dem ska man analysera och ta hänsyn till när man ska försöka göra läkemedlet lika från gång till gång. För naturen gör inte lika hela tiden. Är det en växt som är läkemedlet så beror halten av olika ämnen på årstid, när och var växten skördats, näringstillgång, hur växten hanterats efter skörd etc etc. Det är svårt att standardisera. Att framställa ämnet syntetiskt är däremot enklare att standardisera. Man vet hur mycket av det aktiva ämnet som finns i varje tablett.

När det gäller sköldkörtelläkemedel så är de naturliga preparaten inga växter utan av animaliskt ursprung. Sköldkörtlar från olika djurslag, bl a gris. Men samma problematik gäller här. Hur standardiserar man att preparaten innehåller lika mycket hormon hela tiden?

Man ska naturligtvis inte bortse från att det är många som säger sig bli bra av naturligt sköldkörtelhormon och inte av syntetiskt. Men i sådana fall måste det ju vara något annat än T3 och T4 som preparatet innehåller och som saknas i de syntetiska. Vad är detta i sådana fall? Då skulle man behöva ta reda på det. Annars ser jag ingen anledning till att man inte skulle kunna bli bra på de "vanliga" läkemedlen. Och att behandla hypotyreos är inte det enklaste och det kan ta väldigt lång tid innan kroppen når balans. Och det är ju som att balansera på en tunn tråd, att varken vara under- eller översusbstituerad.

Levaxin på morgonen eller kvällen?

2011-12-15T16:43:00.000+01:00

Har precis läst en forskningsartikel där man diskuterar och undersöker om det spelar någon roll om man tar sitt levotyroxin på morgonen eller kvällen. En av orsakerna till att effekten skulle kunna skilja sig åt är att absorptionen påverkas av samtidigt matintag. Tar man levotyroxin på fastande mage sägs absorptionen vara ca 80%. Medan om man tar den tillsammans med mat, eller i nära anslutning till mat minskar absorptionen till 60%. Tar man sin medicin på morgonen rekommenderas det att man ska göra det minst 30 minuter innan frukost. Det kanske inte är så lätt att få till i praktiken för alla.

En annan anledning till att man undersöker detta är att det finns normalt en variation över dygnet av frisättning av TSH med de högsta nivåerna på kvällen vid läggdags, sedan en gradvis minskning till det ökar nästa kväll. Kan administration av levotyorxin påverka denna rytm?

I artikeln fick en grupp ta sitt levotyroxin en halvtimme innan frukost och den andra gruppen på kvällen, 2 timmar efter middagen. Man såg inga skillnader mellan grupperna (vad gäller förbättring av symtom, labvärden, livskvalitét), utan man drar slutsatsen att patienter kan välja att ta sin medicin på morgonen eller på kvällen - beroende på vad som passar dem bäst.

Jag tar mitt Levaxin på morgonen. Och jag försöker komma ihåg att ta det det första jag gör när jag går upp. Så att det ska hinna gå lite tid innan det är dags för frukost. När jag jobbar tycker jag att det är enkelt. Då är det så väldigt mycket rutiner på morgnarna. Men nu som föräldraledig blir det lite si och så. Får försöka skärpa mig med det och verkligen ta Levaxinet direkt. Är ju dumt om man ser till att absorptionen blir såpass mycket sämre, speciellt när man som jag just nu har ett TSH på 4.

OAT-axeln

2011-12-12T13:57:00.000+01:00

Fick ett tips av en läsare om denna artikel, en översättning och en sammanfattning av en artikel som går att hitta på denna sida.

När mina problem med höga kortsiolnivåer upptäcktes hade jag också hittat information om samband mellan de olika hormonsystemen. Så det var ju inte helt utan kunskap som jag ville diskutera sambanden mellan sköldkörtelhormon och kortisol. Men detta var som sagt inget som läkarna ville diskutera. Jag vet inte hur vedertagen kunskapen om sambanden mellan hormonsystemen är. Men med lite vanligt sunt förnuft tycker jag att man kan förstå att det är klart att det i kroppen finns en samverkan och en påverkan mellan olika hormonsystem. Speciellt när de regleras från samma ställen i hjärnan. I artikeln beskrivs den sk OAT-axeln (ovarian adrenal thyroid (äggstockar binjurar sköldkörtel)) och samspelet mellan dessa och dess hormoner (östrogen, progesteron, kortisol och tyroxin) och om obalans som kan uppstå i den axeln. Binjuretrötthet är något som inte helt sällan nämns i samband med hypotyreos. Det innebär att binjurarna utsöndrar mindre kortisol än normalt. Och att man måste komma till rätta med sina uttröttade binjurar för att kunna nå balans vad gäller sköldkörtelns hormoner. Kanske var mina höga kortisolvärden kroppens försök att kompensera innan binjurarna blev uttröttade?

Min historia - fortsättning: Inlagd på sjukhus, en återvändsgränd

2011-12-07T16:27:00.001+01:00

Under våren 2009 gick jag och väntade på att bli inlagd på Endokrinologen, på det stora sjukhuset. Jag trodde att nu skulle jag väl äntligen få hjälp när jag fick träffa experter och de skulle hålla koll på mina hormonvärden under några dygn. Jag såg fram emot att äntligen bli hjälpt. Tyvärr var det inte riktigt så det blev.

Det började sådär med att jag fick vänta och vänta och vänta på att bli inlagd. Min tid för att infinna mig på sjukhuset sköts upp gång på gång. Kanske 5 gånger, pga att vinterkräksjukan härjade på sjukhuset. Och det är klart att man på ett sätt är tacksam för att man slipper komma till ett ställe fullt med smitta. Men samtidigt var det väldigt jobbigt. Inför varje nytt bokat datum hade jag fixat så att det skulle lösa sig på hemmaplan. Min man bytte schema på jobbet, barnvakt engagerades när det behövdes. Jag gjorde fritt i min kalender på jobbet. Och så var det bara att göra om allt, flera gånger. Kändes verkligen som att mitt liv var på stand-by.

I april blev det så äntligen dags. Och jag har för mig att jag blev inlagd en onsdag och stannade till fredagen. De kollade mina sköldkörtelvärden vid ett tillfälle och mitt kortisol mättes var 4:e timme. Hela tiden på sjukhuset var verkligen hemsk. Och det är faktiskt jobbigt att skriva om det här. Jag gör en lång historia kort genom att säga att jag har aldrig någonsin i mitt liv blivit så respektlöst behandlad. Läkarna var inte alls ute för att hjälpa mig utan bara konstatera att det inte var något fel på mitt kortisol. De sa att det var inget fel på mig och att det var bara att åka hem. Någon eventuell koppling mellan kortisolvärden och min sköldkörtel i obalans ville de absolut inte diskutera. Sköldkörtelhormoner uppfattade jag det som att de "fina" endokrinologerna överhuvud taget inte ville befatta sig med. Kortisol och insulin och sånt ok, men sköldkörteln - nej. Och de menade med bestämdhet att något fel på mina hormoner var det definitivt inte, men kanske var jag stressad, deprimerad...? Jag visste med bestämdhet att så inte var fallet, men det är väl sånt läkare skyller på när de inte vill hjälpa en mer. Mina höga kortisolvärden kanske berodde på att jag var rädd för att ta blodprov - ni förstår nivån på det här!!!

Så jag fick åka hem. Utan hjälp. Och tillbaka på ruta ett. Eller faktiskt inte ens på ruta ett, för nu hade jag ju fattat att någon riktig hjälp av sjukvården kunde jag inte räkna med. Här tappade jag faktiskt tron på svensk sjukvård. När hormonexperter inte ens kan försöka se samband mellan olika hormonsystem. Eller kan lyssna på en patient. När ingen läkare vill ta ansvar för att hjälpa en människa att få må bra igen.

Allra mest så var det här väldigt jobbigt och en otroligt negativ upplevelse. Men på ett sätt var det väl också bra. För det var här jag insåg och bestämde mig för att mitt välmående ligger i mina händer och är något jag får ta ansvar för själv. Jag kunde inte förlita mig på någon annan. Och sjukvården får man använda för att få hjälp med de saker man inte kan klara själv, såsom att ta och analysera prover och skriva ut medicin. Men helhetsansvaret är mitt eget!

Jag återkommer med fortsättningen!

Mera om graviditet och hypotyreos

2011-12-03T14:10:00.001+01:00

Läste ett sammandrag av en forskningsartikel om graviditet och hypotyreos. Man hade undersökt om det fanns något samband mellan TSH-värden under andra hälften av graviditeten (hos modern) och mental utveckling hos barnet (vid 6, 12, 24 och 60 månaders ålder). Man såg inga tecken på att högre TSH var relaterat till sämre mental utveckling.

Och rimligtvis borde det ju vara så. Fostret börjar ju relativt tidigt att producera egna sköldkörtelhormoner. Så det viktigaste för fostrets utveckling borde vara att se till att sköldkörtelhormonvärden ligger bra under första delen av graviditeten. Sedan är det klart att det är bra om de ligger bra under resten av graviditeten också, men då mest för att den blivande mamman ska må bra!

Sköldkörtelantikroppar och risker vid graviditet

2011-12-02T14:27:00.001+01:00

I en översiktsartikel publicerad denna höst diskuteras sambandet mellan förekomst av antikroppar mot sköldkörteln (t ex TPO-antikroppar) hos modern och risk för missfall och förtidig födsel. Enligt författarna finns det ett tydligt samband. Varför ett sådant samband finns är däremot mera oklart. Man diskuterar 2 teorier. Den första är att förekomst av TPO-antikroppar betyder en risk för att kvinnan utvecklar hypotyreos under gravditeten, då behovet av sköldkörtelhormon ökar, och att det är hypotyreosen som ger den ökade risken för missfall/förtidig födsel. Den andra hypotesen är att sköldkörtelantikropparna är del i ett allmänt "autoimmunt tillstånd" med högre immunreaktivitet och att den reaktiviteten missgynnar graviditet. Inget tydligt svar finns på den frågan. Om den första teorin stämmer går det ju att minska risken genom att medicinera med levotyroxin.

Lite historia om behandling med sköldkörtelhormon

2011-11-30T10:33:00.001+01:00

Det var under andra hälften av 1800-talet som konsekvenserna av förlorad sköldkörtelfunktion började uppmärksammas. 1874 beskrevs hypotyreos, men man hade fortfarande ingen aning om hur det skulle behandlas. 1891 gjordes det första försöket att behandla underfunktion i sköldkörteln genom att subkutant injicera glycerinextrakt av sköldkörtel från får och 1893 rapporterades att man lyckats behandla 100 patienter med den metoden. Samma år kom ett preparat med fårsköldkörtel i tablettform.

Omkring 1914 gjordes nästa framsteg då Kendall lyckades isolera en jodinnehållande förening från sköldkörteln och som senare benämndes tyroxin. 1927 hade Harrington och Barger lyckats syntetisera hormonet men det dröjde till 1950-talet innan syntetiskt tyroxin introducerades för att behandla hypotyreos. Ungefär samtidigt isolerades, identifierades och syntetiserades trijodotyronin. Ganska snart efter det fanns även trijodotyronin tillgängligt för behandling av hypotyreos. (Hämtat från Thyroid Disease, endocrinology, surgery, nuclearmedicine and radiotherapy. Ed SA Falk)

Idag behandlas hypotyreos med syntetiskt tyroxin (T4) och trijodotyronin (T3). På vissa marknader finns också (eller har iaf funnits) tabletter med kombination av T3 och T4. Slutligen finns också fortfarande preparat med sköldkörtelhormon från t ex grissköldkörtel.

Att ha en sköldkörtelsjukdom kan ju vara besvärligt även om det finns behandling för sjukdomen. Men man får väl ändå vara glad att man lever i den tid man gör, när det finns läkemedel. Hemska tanke att vara utan!

Magnesium och sömn

2011-11-28T13:07:00.001+01:00

Magnesium är ett mineralämne som är viktigt för kroppens funktion. På Läkemedelsverkets hemsida kan man läsa att det mesta av kroppens magnesium finns i skelettet och i muskelcellerna. En väldigt liten andel finns i blodet. Magnesium är viktigt för nerv- och muskelfunktion och för att väldigt många av kroppens enzymer ska fungera som de ska.

Det rekommenderade dagliga intaget är 280 mg/dag för kvinnor och 350 mg/dag för män och finns framförallt i gröna grönsaker, fisk, kött och spannmål. På många ställen kan man läsa om att vårt intag av magnesium har minskat över åren. Dels beror det på att vi äter mer raffinerad mat (mindre fullkorn) och mer halvfabrikat. Men också pga urlakning av jordarna som gör att mineralinnehållet, bl a magnesium, i våra grödor har sjunkit drastiskt.

Googlar man på magnesiumbrist får man många träffar. Och det verkar finnas en uppfattning att det är många som lider av brist på magensium. Symtomen är många!

Om man som jag länge lidit av svåra sömnproblem vill man gärna hitta orsaker till detta. Jag tror mig ju veta att det mesta har att göra med min obalans av sköldkörtelhormoner och när jag hittar mina optimala nivåer där - så sover jag bra. Men hur man mår och fungerar är ju summan av många faktorer. Ett av symtomen som beskrivs för magnesiumbrist är just sömnstörningar. Bl a skriver Sanna Edhin om det på sin hemsida. Man kan även hitta forskningsartiklar som berör sambandet mellan brist på magnesium och dålig sömn.

Gravida är en grupp som löper risk att utveckla brist på magnesium. Efter en graviditet är det ju inte så konstigt om man får fylla på med lite extra med näring. Jag har börjat ta en magnesiumtablett på kvällen (bör ju undvika det på morgonen för att inte försämra upptaget av levaxinet) - får se om det kan förbättra sömnen något!

C-vitamin ökar upptaget av levotyroxin (Levaxin)

2011-11-25T11:51:00.001+01:00

Jag har ju tidigare skrivit om ämnen som minskar upptaget av Levaxin, såsom järn och kalcium. För några år sedan framkom det i forskning att C-vitamin ökade upptaget av levotyroxin. Forskarna hade uppmärksammat att vissa patienter har svårt att absorbera levotyroxin och därigenom öka koncentrationen i blodet. Trots ökade doser av levotyroxin fortsätter tsh att ligga högt och symtom på hypotyreos kvarstår.

Tidigare forskning hade visat att det var gynnsamt för absorptionen av levotyroxin att ta det tillsammans med en syra. Eftersom c-vitamin (askorbinsyra) också är en syra ville forskarna studera om även c-vitamin kunde öka upptaget.

11 patienter som tog höga doser levotyroxin men som ändå hade höga tsh-värden ingick i studien. Genom att samtidigt med levotyroxinet ta 1 g c-vitamin kunde patienterna sänka sitt tsh med i genomsnitt 69%, och 9 av patienterna nådde sitt mål-tsh.

En ganska liten studie på bara 11 patienter, och mer forskning behövs. Men intressanta resultat som ger hopp åt dem som inte verkar absorbera och svara på levaxinbehandling. I Fass kan man läsa att absorptionen kan variera avsevärt mellan olika individer och att det bidrar till substitutionsdosen hos vuxna varierar mellan 100 och 1000 mikrogram per dygn.

Ny studie om hypotyreos och graviditet

2011-11-23T11:00:00.001+01:00

Det har ju framkommit i forskning att det är viktigt att vara välinställd i sköldkörtelhormonnivåer under graviditet för att fostret ska utvecklas på rätt sätt. Man har sett att obalans kan påverka barnets intellektuella utveckling.

Jag läste en sammanfattning av en ny studie där man jämfört barn från mödrar med normala tsh-värden med barn till mödrar som hade subklinisk hypotyreos under graviditeten (tsh i kontrollgrupp 1,4 jämfört med 11,3 i hypotyreosgruppen). När man sedan undersökte IQ och kognitiva egenskaper hos alla barn såg man inga skillnader mellan grupperna.

Jag tror att det behövs mer forskning på det här området, men det känns ju lite bra att det finns studier som visar att hypotyreos inte behöver påverka barnen intellektuellt. För även om man känner till sin hypotyreos innan man blir gravid, och är välinställd i hormonnivåer så ändras ju förhållandena i kroppen när man blir gravid. Och det är inte så lätt att lyckas vara i balans hormonellt under en hel graviditet. Och det tar ju också tid innan dosförändringar ger utslag i kroppen. Det borde vara hormonnivåer under graviditetens första del som är mest betydande för fostrets utveckling. För det är då som fostret är beroende av sköldkörtelhormon från mamman. Ganska snart så börjar barnet producera egna sköldkörtelhormoner.

Symtom på hypotyreos

2011-11-22T11:33:00.001+01:00

Eftersom sköldkörtelhormon har stor betydelse för alla cellers utveckling, tillväxt och metabolism så kan en brist på sköldkörtelhormon ge symtom från de flesta ställen i kroppen. Vissa får väldigt många symtom på sin hormonbrist medan andra bara får vissa symtom.

Det som väl räknas som "klassiska" symtom på hypotyreos är viktuppgång och frusenhet. Detta på grund av sänkt metabolism. Även förstoppning, nedstämdhet (depression), trötthet och låg puls är vanliga symtom. Har man dessa symtom och kommer till vårdcentralen så tror jag att man nog med ganska stor sannolikhet blir utredd för eventuell hypotyreos.

Men det behöver ju inte yttra sig så här för alla. Mitt svåraste symtom har ju varit/och är sömnstörningar. Och trötthet, som naturligtvis delvis beror på bristfällig sömn, men det är också ett "eget" symtom. Vissa nätter sover jag ju riktigt bra (mha sömntabletter) men är ändå sjukligt trött dagen därpå. Jag brukar också känna av väldigt tunga hjärtslag. Jag kan höra min puls i öronen när jag ligger och ska sova. Och faktiskt så har jag snarare haft förhöjd puls när jag varit i "hypo-läge". När jag mådde som sämst kunde jag ibland på nätterna ha en vilopuls på 110. Då hade jag ju iofs höga kortisolvärden också. Men jag har hört många andra som vittnar om hög puls när de har höga tsh-värden. Sedan blir mitt humör väldigt dåligt också. Jag som i vanliga fall är en ganska lugn person som inte brusar upp så lätt, blir helt plötsligt väldigt lättretad och arg.

Mina symtom liknar varandra väldigt mycket om jag ligger för högt eller för lågt i tsh. Men ett symtom som gör att jag blir ganska säker på att mitt tsh ligger för högt är att jag får känslan av att mitt skelett är väldigt kallt. Som att det är gjort av is, eller av metall och har blivit alldeles frostigt. Det här låter ju naturligtvis helt knäppt för den som inte har upplevt det! Jag och mamma är likadana och hon förstår precis vad jag menar! Någon annan som har "isskelett" eller något annat spännande symtom?

Min historia - fortsättningen

2011-11-19T16:03:00.001+01:00

Det var alltså under våren 2008 som jag fick diagnosen hypotyreos och jag började äta Levaxin. Det var ungefär vid den tidpunkten som jag skulle börja arbeta igen efter drygt ett års föräldraledighet. Och när jag tänker efter så var det nog tanken på att börja arbeta som bidrog till att jag sökte hjälp för mina problem. För ok, det kan vara jobbigt att vara föräldraledig om man inte mår bra och inte får sova. Men det funkade ändå. Men att jobba, ta hand om småbarn, må dålig och inte sova på nätterna - det kändes liksom oöverstigligt!

Men nu hade jag en diagnos och jag hade påbörjat behandling med Levaxin. Som jag tror att de flestas erfarenhet är så börjar man ju inte må bra så där från en dag till en annan bara för att man börjar medicinera. Så det var rätt tufft då. Och jag insåg ju att hur stor motståndare jag än var till att äta sömntabletter, så behövde jag verkligen få sova för att orka med. Så jag åt sömntabletter, men valde en sådan sort som är ganska snäll och som bl a inte ger något beroende. Jag ville ju inte skaffa mig ett problem till!

Det gick upp för mig mer och mer att det var en rätt lång väg jag hade framför mig, innan jag skulle må bra igen. Ibland förtvivlade jag. Jag förstod att de inte kunde så mycket om den här sjukdomen på min vårdcentral. Så jag provade en annan. Inte mycket bättre där heller. Jag började söka efter information på nätet. Jag läste böcker. Blev medlem på forum. Och då fattade jag att jag inte var ensam i det här. Och jag fattade att det där med att hitta bra läkare var inte det lättaste. Det var många som vittnade om den totala oförståelsen i vården. Jag tänkte att det var nog bäst att jag såg till att få träffa en specialist. Hade sett att det skulle finnas en tyreoideamottagning på Sahlgrenska och dit tänkte jag att jag skulle få se till att komma. Vårdcentralen ville inte remittera mig. Så sjuk var jag minsann inte! Men skam den som ger sig. Jag sökte hos en privatläkare och man kan väl säga att jag helt enkelt betalade för att få en remiss. Inte heller den läkaren trodde att jag skulle få komma till tyreoideamottagningen, men han skrev iaf remissen.

Men visst tog de emot mig där. Lång väntan bara. Och jag satte ju allt mitt hopp till att där skulle de hjälpa mig att få ordning på allt igen. Se till att mina värden blev bra och framför allt att jag skulle må bra och kunna sova igen. Om jag inte minns helt fel så var det i slutet på 2008 som jag fick komma till tyreoideamottagningen. Jag fick lämna en massa prover. Där nöjde de sig inte med att kolla bara sköldkörtelhormonerna utan de kollade en rad andra saker också.

Då visade det sig att jag hade ganska höga kortisolvärden på morgonen. De låg på drygt 1000 men skulle vara mellan 200-800. Upprepade gånger visade sig värdena vara för höga. Jag fick då göra ett sk dexamtesonhämningstest. Man tar en tablett dexametason (en form av kortison) på kvällen. Det bör då hämma den kroppsegna produktionen av kortisol och när man mäter det på morgonen ska det vara väldigt lågt. Inte heller på de här testerna fick jag godkänt utan hade för höga värden.

Vid den här tidpunkten handlade allt helt plötsligt om mitt kortisol. Min sköldkörtel hamnade liksom i skymundan. Jag hade tsh-värden som låg någonstans mellan 2 och 3, bättre än så blev det inte trots att jag ökade Levaxinet. Jag frågade läkarna vad de trodde låg bakom mina höga kortisolvärden och de svarade att även om de inte trodde att det var så sannolikt (saknade typiska symtom) så ville de utesluta att jag inte drabbats av Cushings syndrom. En sjukdom där en godartad tumör i hypofysen gör att man frisätter för mycket kortisol. Och det här kanske låter märkligt, men jag hoppades faktiskt att de skulle hitta att jag led av Cushings syndrom. Jag var less på den väldigt diffusa hypotyreosen som ingen tycktes kunna hjälpa mig med. Och att jag kunde önska något sådant är väl ett ganska tydligt bevis på att jag mådde väldigt dåligt då.

När inte heller dexametasonhämningstestet visade vad det skulle (och jag har för mig att jag fick göra om testet en gång också) var det dags att mäta kortisolutsöndringen i urin under 3 dygn. Jag fick hämta ut dunkar och så skulle all urin under 3 dygn samlas. Det kändes ju rätt märkligt. Jag hade med dunkar på jobbet, jag fick till och med ha med en dunk på jobbets julfest. Jag kommer inte riktigt ihåg resultaten från urinsamlingen men helt bra var det inte. Och nu ville man istället mäta kortisol i blodprover vid flera olika tidpunkter på dygnet. Jag skulle läggas in på Endokrinologen.

Fortsättning följer, med att jag blir inlagd på sjukhus.

Ämnen som påverkar absorption av Levaxin

2011-11-16T15:30:00.000+01:00

Som för de flesta läkemedel så finns det andra ämnen eller läkemedel som interagerar med dess effekt. Äter man andra läkemedel måste man kolla upp så att inte de interagerar med Levaxinet.

Vad som kan vara bra att känna till är att både järn och kalcium hämmar upptaget av Levaxin. Järn och kalcium kan man ju få i sig i form av järn- och kalktabletter. Eller i vanliga multivitamin- och mineraltabletter. Det är ju inte helt ovanligt att man tar sin Levaxintablett på morgonen och kanske en vitamintablett också. Järn och kalcium minskar då upptaget av Levaxinet. Rekommendationen är att tabletterna ska tas med några timmars mellanrum.

Kalcium och järn får man ju också i sig om man t ex dricker mjölk och äter en smörgås med leverpastej. Och det viktiga är att man gör på liknande sätt varje dag. Då har man ju ställt in dosen efter de förutsättningarna. Ändrar man sitt intag av andra tabletter, eller sina matvanor kan det påverka hur mycket av levaxinet som tas upp i kroppen, och som följd hur mycket hormon man har i blodet.

Det här är information som alla som äter Levaxin borde få. Men jag vet att bl a min mamma hade ingen aning om detta. Hon hade varit hos både läkare och på apoteket utan att någon sagt det till henne. Men apotekardottern observerade naturligtvis att hon tog levaxinet tillsammans med en Vitamineral!

Härlig morgon

2011-11-15T10:51:00.001+01:00

Minusgrader och alldeles frostigt ute. Sol från en klarblå himmel. Har sovit ganska bra inatt och kände mig pigg och glad i morse. Tog med minsta killen i vagnen ut på en springrunda. Tungt att springa med barnvagn, men det är bra träning! Är så glad för dagar som denna. Och ska man se någonting positivt med att vara drabbad av sjukdom så är det att man har vett att uppskatta dagar som är bra. När allt bara känns som vanligt!

Hypotyreos - ofta en autoimmun sjukdom

2011-11-13T15:21:00.001+01:00

Man brukar tala om primär hypotyreos. Dvs när sjukdom eller annat (t ex läkemedel) förstör sköldkörtelvävnaden eller stör produktionen av sköldkörtelhormoner (jämför central hypotyreos där problemet inte ligger i sköldkörteln utan i hjärnan, med minskad utsöndring av TSH och eller TRH). Primär hypotyreos utgör den allra största delen av alla hypotyresofall. Har sett siffror på 95%. Om man tittar över hela världen så är jodbrist den vanligaste orsaken till primär hypotyreos, men i Sverige och andra länder där det inte råder jodbrist är autoimmun tyreodit den vanligaste orsaken. Med autoimmun menas att det är det egna immunförsvaret som angriper kroppsegen vävnad. I det här fallet sköldkörteln. Tyreoidit betyder sköldkörtelinflammation. Andra orsaker till primär hypotyreos kan vara behandling av hypertyreos med t ex radioaktivt jod eller kirurgi.

I mitt fall så är min hypotyreos av autoimmun karaktär. Jag har vid flera tillfällen lämnat prover som visar att jag har antikroppar mot enzymet TPO, som ju är väsentligt för bildningen av sköldkörtelhormon (se tidigare inlägg). Jag har börjat fundera en del på det här med autoimmuniteten och att det verkar som att min kropp har en benägenhet att angripa mina egna vävnader. Jag har sedan kanske 15 år tillbaka psoriasis. En ganska lindrig variant på den sjukdomen, men ändå. Psoriasis är ju en inflammation i huden och det verkar som att man mer och mer talar om psoriasis som en autoimmun sjukdom (se bl a denna länk). Sedan kom hypotyreosen efter min första graviditet, och då hade min kropp alltså börjat tillverka antikroppar mot ett viktigt enzym i min sköldkörtel. Efter min senaste graviditet har jag haft besvärligt med mina knän och mina hälsenor/fotleder. Jag har ingen definitiv diagnos ännu, men det verkar som att jag har drabbats av vad som kallas för psoriasisartrit. Det är en autoimmun inflammatorisk sjukdom som ganska många som har psoriasis drabbas av och som angriper kroppens leder.

Och nu när jag blivit uppmärksam på det här med autoimmunitet och koppling till andra sjukdomar så går det naturligtvis att läsa; har man autoimmun tyreoidit så drabbas man oftare än andra av andra autoimmuna sjukdomar (se bl a här).

Effekter av sköldkörtelhormon

2011-11-10T15:55:00.001+01:00

Sköldkörtelhormonerna utövar sin effekt genom att binda till speciella receptorer i cellernas cellkärnor. Dessa receptorer påverkar uttrycket av flera olika gener. T3 binder med mycket större affinitet för receptorerna än vad T4 gör och det är därför som man i stort sett bara pratar om T3 som det aktiva hormonet. T4 är ett "förstadium" och en reservoar för att bilda mer aktivt hormon.

Receptorer för sköldkörtelhormoner finns i i stort sett alla kroppens celler. Bindning av hormon till receptor är väsentligt för många viktiga funktioner. Det är viktigt för cellernas utveckling, tillväxt och metabolism. För att bara nämna några av effekterna så ökar de känsligheten för vissa av kroppens signalsubstanser, de stimulerar omsättningen av fett, kolhydrater och protein och de stimulerar insöndringen av insulin.

Det är naturligtvis för att sköldkörtelhormonerna är så viktiga för, och påverkar alla kroppens celler, som överskott (hypertyreos) och underskott (hypotyreos) ger upphov till så många olika symtom från hela kroppen.

Hormonkoncentrationer

2011-11-10T15:32:00.000+01:00

I blodet cirkulerar det mesta av tyreoideahormonerna bundna till protein, främst TBG (tyroxinbindande globulin). T4 är hårdare bundet till proteinet än T3 och har därmed längre halveringstid (tiden det tar innan hälften av ämnet brutits ner eller lämnat kroppen); ca 7 dygn för T4 jämfört med ca 1 dygn för T3. Den totala mängden T4 i blodet är ca 50 gånger högre än mängden T3 (ca 50-150 nmol/liter jämfört med ca 0,9-3,2 nmol/liter) medan de obundna, fria mängderna inte alls skiljer lika mycket (fritt T3 ca 3,7-6,9 pmol/liter vs fritt T4 ca 9-21 pmol/liter). Och förklaringen till det är som sagt att mer av T4 är bundet till protein. T4 fungerar ju som en reservoar för att bilda mer T3, som är det biologiskt aktiva hormonet.

Hormonkoncentrationerna kan skilja sig åt beroende på var man läser. Och även referens- eller normalintervallen som anges när man lämnar prover kan skilja sig åt. Det kan bero på att olika analysmetoder används av olika lab. Siffrorna ovan har jag hittat i en bok. När jag lämnar blodprover anges normalintervallet för fritt T4 som 12-22, total T3 1,3-3,1 och total T4 66-181. Oftast är det dock bara TSH och fritt T4 som de brukar kolla efter i mina prover.

Positivt och negativt

2011-11-08T11:03:00.000+01:00

Idag har jag varit på läkarbesök (lämnade blodprov i förra veckan). Det positiva med besöket är att jag äntligen har hittat en så bra läkare! Som lyssnar på vad jag säger och som har insikt i att jag måste hitta mina optimala värden. Som vet att många patienter är väldigt känsliga för dosförändringar. Som inte sätter sig på några höga hästar och talar om för mig hur saker och ting ligger till, eller hur jag borde må. Tror att jag har träffat ett tiotal läkare innan i ärendet, allt från allmänläkare på vårdcentralen, privata läkare och endokrinologer. Ingen av dem har vetat vad de pratar om. Så jag känner mig så glad att jag hittat en bra läkare.

Det negativa var att mina värden inte alls är bra. Vilket jag inte är ett dugg överraskad över, men ändå. Jag har, efter min andra graviditet inte hittat tillbaka till den balans jag hade i kroppen innan, och under stora delar av graviditeten. Jag sänkte, som man ska, min Levaxin-dos till den dos jag hade innan jag blev gravid. Då åt jag 100 ug 5 dagar i veckan och 75 ug 2 dagar i veckan. Det första provet jag lämnade efter förlossning och dosförändring, ca 4 veckor efter förlossningen, visade ett tsh på 0,04. Tänkte att det var ganska kort tid efter en så omvälvande hormonförändring och att kroppen säkert inte hunnit anpassa sig till de nya förhållandena. Därför sänkte jag mycket försiktigt till 100 ug 4 dagar i veckan och 75 ug 3 dagar i veckan (bytte ut en tablett). Ca 2 månader senare lämnade jag ett nytt blodprov. Då hade tsh gått upp till 0,2. Åt rätt håll alltså men inte tillräckligt. Den läkaren som jag talade med då föreslog att jag skulle äta 75 ug varje dag, men vis av erfarenhet om hur känslig jag är sänkte jag till 100 ug 2 dagar i veckan och 75 ug 5 dagar i veckan. Ytterligare nästan 2 månader senare hade jag ett tsh på 0,18. Så då sänkte jag till 75 ug per dag.

Sedan dess har jag ju känt att det har hänt något i kroppen. Jag mår dåligt när jag ligger lågt i tsh men jag mår ännu sämre när jag ligger högt. Jag anade att det nu hade slagit över åt det höga hållet. Och det hade det mycket riktigt gjort. Jag har nu ett tsh på 4, och T4 på 14! Länge sedan jag hade så dåliga värden! Så nu är det bara att prova att försiktigt trappa upp dosen. Byter nu ut en 75:a mot en 100. Och så nya prover om 2 månader.

Hur har ni andra upplevt det efter en graviditet? Har ni bara kunnat gå tillbaka till den dos ni haft innan graviditet, eller har ni också fått leta efter ny optimal dosering? Man undrar ju vad som hänt i kroppen. Varför räcker det med en lägre dos nu (verkar ju så iaf)?

Ingen dans på rosor...

2011-11-07T15:30:00.000+01:00

By Bugeja kurt (Own work) [Public domain], via Wikimedia Commons

Mina sömnbesvär blir ju inte bättre av att jag nu har en väldig förkyld bäbis som har svårt att sova på nätterna. Blir jag väckt har jag mycket svårt att somna om. Så det blev inte så mycket sömn inatt, och den här dagen tar jag mig mest igenom.

Men det fina höstvädret gör mig i alla fall på lite bättre humör. Och att så många hittat hit till bloggen. Välkomna!

Referensintervall

2011-11-06T16:16:00.000+01:00

En frisk person har en viss koncentration av ett visst hormon i blodet. Den koncentrationen är inte samma för alla friska individer. Vissa har relativt låga koncentrationer, medan andra har högre. Men det är vid denna koncentration som det är balans i hormonsystemet i kroppen. Det finns alltså en biologisk variation. Som med mycket annat. Vi har inte alla samma blodtryck t ex. Vissa har normalt ett ganska lågt blodtryck, medan andra har högre. Ändå är vi friska. För hormonkoncentrationer (och annat) så finns sk referensintervall eller normalintervall, inom vilket de flesta friska personer befinner sig.

När det gäller sköldkörtelhormonkoncentrationer så vet vi ju sällan vad vår kropp var inställd på, för optimal koncentration, medan vi var friska. Det är ju först när vi börjar känna oss sjuka som det börjar mätas. Och hur ska man då veta vilken koncentration som ska eftersträvas när vi sedan börjar medicinera? Det får man börja undersöka först som sjuk.

Tyvärr finns också ofta missuppfattningen att alla mår bra bara värdena faller inom referensintervallet. Hur många är vi inte som varit med om att lämna prover, och sedan bara fått svaret att "det ser bra ut, allt ligger inom normalintervall"? Jag har iaf hört det så många gånger. Och fastän man verkligen känner att det inte alls är bra så stirrar sig läkarna blinda på refernsintervallet. Jag har till och med träffat en läkare som sa åt mig, med ganska sträng röst, att någon skillnad på att ligga på ett tsh på 0,5 och 2,5 det kunde jag omöjligt känna. Punkt. Han skulle behöva prova själv att laborera med sina sköldkörtelhormonvärden för att fatta hur dåligt man kan må, och hur fin balansen är för att man ska må bra!

Det är klart att ett referensintervall är ett riktmärke, men en stor missuppfattning att alla individer mår bra på alla värden inom ett intervall. Som jag ser måste man ta reda på vilka som är de optimala värdena just för en själv, och styras av hur man mår. Och tänk vad bra det hade varit om man hade vetat hur de värdena såg ut när man var frisk!

2 sidor av samma mynt

2011-11-03T14:15:00.000+01:00

På den här sidan skriver jag om sköldkörteln och dess sjukdomar. Både fakta och personliga erfarenheter. Kanske blir det så att det mesta kommer att handla om hypotyreos eftersom det är det jag själv lider av. Men oavsett om det gäller hypo- eller hypertyreos så handlar det ju om sköldörteln, hormoner och deras effekter. Och antingen börjar det som en hypotyreos, med för låga sköldkörtelhormonhalter och symtom som beror på bristen. Eller så börjar det som en hypertyreos, med för höga halter av sköldkörtelhormon och symtom som beror på detta.

Är man hypo får man ju sedan tillföra kroppen hormon utifrån; det vanligaste är Levaxin (T4) och allt handlar om att hamna i hormonbalans. Men för de flesta tror jag det innebär att man både befinner sig i "hypoperioder" och "hyperperioder" och förhoppningsvis också ibland i balans. Det innebär alltså att man upplever symtom förknippade med både hypo- och hypertyreos.

Om man får hypertyreos har man ju för mycket sköldkörtelhormon. Behandlingar kan innebära att man tillför sk tyreostatika för att minska hormonproduktionen i sköldkörteln, eller att man helt enkelt opererar bort delar av sköldkörteln. Men även efter detta gäller det att hitta hormonbalans och behandling med Levaxin kan vara aktuellt.

Så, det börjar olika men kan sedan te sig på liknande sätt!

Må bra!

2011-11-03T12:56:00.000+01:00

När man inte är i balans med sina ämnesomsättningshormoner mår man ju inte speciellt bra. Eller jag vet att jag inte mår bra iaf! Eftersom jag bl a drabbas av sömnstörningar både när jag ligger för högt och för lågt i mina hormonvärden så blir jag ju väldigt trött. Och det kommer både från den dåliga sömnen men också som ett "eget" symtom. Jag blir liksom trött både fysiskt och mentalt. Känns som att jag går omkring i sirap! Och tankarna är så tröga. Och är jag trött så är det ju inte så lätt att orka leva sunt.

Jag brukar försöka peppa mig själv till att inte "förfalla" under perioder när det är jobbigt. Jag försöker att åtminstone en eller två gånger i veckan komma ut på en springrunda. Det jobbigaste är nog att försöka stå emot det enorma sötsug jag drabbas av när jag är trött. Kroppen försöker väl gå igång på något sätt antar jag, och då är socker en genväg. Jag brukar iaf alltid äta en bra frukost, med en smoothie, en kopp te och några hårdbrödmackor. Känns bra att kicka igång kroppen med lite vitaminer! Och det kanske bara är placeboeffekt, men jag brukar iaf känna mig lite piggare!

Morgonsmoothie - på äppeljuice, banan och frysta jordgubbar

Reglering av sköldkörtelhormoner

2011-11-02T14:32:00.000+01:00

Tyrotroptin-releasing hormone, TRH frisätts från hypothalamus. Detta hormon stimulerar i sin tur hypofysen att frisätta TSH (thyroid stimulating hormone). TSH stimulerar frisättning av sköldkörtelhormonerna T3 och T4 från sköldkörteln. Koncentrationen av framförallt T4 (och T3) i blodet har i sin tur en hämmande effekt på frisättning av TRH och TSH.

Alltså: om koncentrationen av T4 i blodet stiger kommer TSH-frisättningen att minska och därmed också T4-frisättningen, och omvänt - om koncentrationen av T4 minskar kommer TSH-frisättningen, och därmed T4 frisättningen, att öka. Allt för att hålla balans i hormonnivåerna.

Om man lider av en störning i sin ämnesomsättning (hypotyreos eller hypertyreos) mäter man ofta TSH och fritt T4 i ett blodprov. Har man höga TSH-värden tyder det alltså på att hjärnan uppfattar att det finns för lite T4 i blodet, och försöker öka på koncentrationen genom att höja TSH-frisättningen. Och omvänt; om man har ett lågt TSH-värde uppfattar hjärnan att man har för mycket cirkulerande T4 och försöker sänka halten genom att frisätta mindre TSH.

Jobbig dag idag

2011-10-31T14:25:00.003+01:00

Idag är en jobbig dag. Jag har sovit väldigt dåligt inatt. Och jag känner mig trött och allmänt seg. Inget känns speciellt rolig, det är bara att kämpa sig igenom dagen.

Imorgon ska jag iväg och lämna ett nytt blodprov. Jag har ännu inte hamnat i balans i mina hormonvärden efter att jag blev mamma för andra gången, för 6 månader sedan. Jag har mina misstankar om hur det är ställt med mina värden, får se om jag får det bekräftat. Ska träffa en läkare i nästa vecka.

Jag har lärt mig att man måste ta egen kontroll över den här sjukdomen. I alla fall om man som jag är väldigt känslig för förändringar i hormonvärden och också väldigt känslig för små dosförändringar av Levaxinet. Jag ber alltid att få veta vad mina värden visar. Jag litar inte på att någon annan kan tala om för mig om värdena är bra eller inte. Bara jag vet hur jag mår och hur det känns i kroppen!

Jag önskar att jag hade varit mer konsekvent med att skriva ner mina provsvar. Jag tror att jag har fått tag i de flesta nu och jag håller på att rita diagram över hur mitt TSH och fritt-T4 varierat sedan jag fick min diagnos. För något år sedan kom jag fram till att jag mår som allra bäst när mitt TSH ligger runt 1, och det är det jag siktar på nu. Jag mår som sämst mår jag när mitt TSH är högt, även om väldigt låga TSH inte är någon höjdare heller. De sambanden har jag kommit fram till på helt egen hand. Har träffat flera läkare som sagt åt mig att jag omöjligt kan känna skillnad på låga och höga TSH! För mig är det helt solklart, jag känner direkt när något inte är som det ska! Kommer att återkomma och skriva mer om vad jag tycker om användningen av referensintervall!

Mina råd är:

be alltid att få reda på dina provsvar
skriv ner dina provsvar och också vad du åt för dos vid det tillfället. Och glöm inte att skriva en liten anteckning om hur du mår. Bra, dåligt? Symtom!

Bildning av sköldkörtelns hormoner

2011-10-31T14:10:00.000+01:00

Här kommer lite kemi för er som är intresserade! Kan kanske vara lite roligt att veta vad som ligger bakom namn som T3 och T4?!

Sköldkörteln producerar hormonerna T3 (trijodotyronin) och T4 (tetrajodotyronin) och de innehåller 3 respektive 4 jodatomer (jods kemiska beteckning är I, rödfärgat i nedanstående strukturformler). För att bilda hormonerna behövs alltså jod, vilket vi får i oss via kosten (jodinerat bordssalt, fisk och skaldjur bl a).

Tyreoglobulin är ett protein som bildas i sköldkörtelns celler. Tyreoglobulinet är, liksom andra proteiner, uppbyggt av aminosyror. En av aminosyrorna är tyrosin. Vid bildning av tyreoideahormon oxideras först jod till jodid, som sedan inkorporeras i tyrosin-enheter i tyroglobulinet. Då bildas mono- och dijodtyrosiner (MIT och DIT) som alltså har en respektive två jodatomer. Dessa kopplas sedan samman till T3 (MIT + DIT) och T4 (DIT + DIT). Både jodinering av tyrosinet och kopplingen av tyroninerna katalyseras av enzymet tyreoperoxidas (TPO) i närvaro av väteperoxid. Det bildas mer T4 än T3. Kvoten kan vara 15:1. Det är bara T4 och T3 som utsöndras till kroppen, inte MIT och DIT.

T3 är det aktiva sköldkörtelhormonet som kan påverka kroppens celler. Sköldkörteln utsöndrar som sagt mest T4, men enzymer (5-dejodinas) ute i kroppens vävnader kan omvandla T4 till T3 genom att klyva bort en jodatom.

En av de bakomliggande anledningarna till att man drabbas av vissa typer av tyreoideasjukdomar är att kroppen börjar bilda antikroppar mot TPO. Eftersom det enzymet är så centralt vid bildningen av sköldkörtelhormoner är det ju lätt att förstå att det rubbar hormonbalansen.

Min historia - så började det hela

2011-10-30T14:55:00.000+01:00

Min historia. Den kan bli vääldigt lång. Delar upp det genom att börja berätta om hur det hela började. Det var för 5 år sedan. Jag var 30 år och hade precis fått mitt första barn. Graviditeten var normal och det skulle dröja länge innan jag fattade att det var något som inte var som det skulle.

Det började ganska snart efter att min son hade fötts. Och problemet jag fick var att jag inte kunde sova. Men vilken nybliven småbarnsförälder kan sova? Jag hade tidigare inte haft ett dugg problem med att sova. Kunde sova var som helst, hur som helst. Somnade så fort jag la huvudet på kudden. Men nu låg jag vaken. Eller var väldigt lättväckt. Hade väldigt svårt att somna om. Och det blev naturligtvis alldeles för lite sömn varje natt. Men som sagt, trots att jag inte riktigt kände igen mig själv så trodde jag att det hade att göra med att jag hade en liten bäbis som naturligtvis störde min sömn lite grann.

Min första åtgärd blev därför att lära min lille son att sova på nätterna. Hård sömnuppfostran blev det och det dröjde inte länge innan han faktiskt sov hela nätter, i sin egen säng, i sitt eget rum. Så nu skulle väl mamma äntligen få sova!? Men icke. Där låg jag i min säng. Och hade allt svårare att sova. Vissa nätter sov jag inte alls. Och jag började nog tycka att det var lite konstigt ändå.

Trots sömnbristen så klarade jag förvånansvärt bra att vara mammaledig, och jag njöt av att vara hemma med min lille kille. Det var först när det började närma sig att jag skulle börja jobba igen, när min son var drygt ett år, som jag tyckte att det här blev riktigt jobbigt. Dels var det väl funderingarna kring hur det här skulle funka när jag skulle jobba. Ok att vara trött när man får vara hemma. Även om man kanske inte är sitt bästa jag när man är hemma och är trött så krävs det ju inte att man måste vara Einstein direkt. Men att orka jobba och därefter ta hand om barn om man inte fått sova, det insåg till och med jag att det skulle bli jobbigt! Förutom stressen inför att börja jobba så hade jag ju nu en ganska lång period av dålig sömn bakom mig och sömnproblemen blev bara värre. Så en dag "kollapsade" jag av trötthet kan man väl säga. När min son sov sin middagslur somnade jag (jag brukade/brukar aldrig annars somna på dagen, vila kan jag göra men somnar gör jag aldrig). Och jag sov kanske 4 timmar mitt på dagen. När jag vaknade var jag helt borta. Visste inte var klockan var eller vad som hade hänt. Min stackars son satt i spjälsängen och väntade på mig när jag efter lång tid kom in till honom. Han hade säkert varit vaken några timmar! Den händelsen fick mig att fatta att jag måste söka hjälp.

Jag bokade en tid på vårdcentralen. Men jag är ju inte den som går helt oförberedd på ett läkarbesök, och är väl lite skeptisk till hur bra bemött man blir där. Så jag försökte ju komma på själv vad det kunde vara som orsakade mina sömnproblem. Och efter googlande och funderande så hade jag en teori om att jag hade drabbats av en rubbning av mina sköldkörtelhormoner. Jag har det i mina gener. Mamma har hypotyreos, farmor hade hypotyreos. Och min mormor hade struma. Jag hade visserligen inga klasssika symtom på varken hypo- eller hypertyreos, men jag hade hittat att båda tillstånden kan ge upphov till sömnstörningar. Det tillsammans med att vi har det i släkten plus att det ofta debuterar efter en graviditet gjorde att jag gick till vårdcentralen och sa att jag ville att de kollade mina sköldkörtelhormonvärden.

Läkaren på vårdcentralen var trevlig. Men hon trodde ju att mina problem berodde på att jag var stressad eller att jag mådde dåligt pga livsomställning (få barn). Jag lyckades väl iaf tillräckligt övertyga henne om att det inte var fallet. Trots att jag sov dåligt har jag nog sällan mått bättre. Jag var ju inte ett dugg stressad och jag njöt verkligen av att ha blivit mamma. Inget som snurrade runt i mitt huvud om nätterna. Min kropp var helt enkelt bara oförmögen att somna! Jag fick lämna ett blodprov och mycket riktigt så var mitt TSH förhöjt, 6,4. Jag fick lämna ytterligare ett blodprov där man påvisa antikroppar mot TPO.

Trots detta så tyckte inte läkaren att jag behövde någon medicin. Jag hade ju inte de klassiska symtomen på hypotyreos så jag fick helt enkelt bara gå hem med informationen att jag skulle komma tillbaka om några månader för att lämna ett nytt blodprov.

Jag började jobba, men det dröjde inte länge innan jag mådde väldigt dåligt och jag kände mig nära en kollaps. Jag ringde vårdcentralen och fick efter många om och men prata med en läkare (annan än den första) och man kan nog säga att jag grät mig till att få börja behandling med Levaxin.

Det här var våren 2007. Sedan dess behandlas jag med Levaxin. I perioder har jag också tagit sömntabletter (motvilligt till en början, nu inser jag ju att det är bättre att få sova!). Jag vet att jag har väldigt svårt att hitta balansen i min kropp och att jag är väldigt känslig för dosförändringar. Jag vet att det här är något som jag kommer att få tampas med, kanske inte hela tiden men i perioder, under hela mitt liv.

Det här var början på det hela. Jag återkommer med fortsättningen på historien och vad jag har lärt mig är nyckeln för att jag ska vara välinställd i min hypotyreos, och må bra.

Allmänt om endokrinologi

2011-10-30T14:54:00.000+01:00

Endokrinologi är läran om de inre sekretoriska systemen. Det handlar om hormoner som frisätts till blodbanan, och som sprids till hela kroppen. De utövar sin effekt genom att binda till receptorer på eller i celler. För vissa hormoner är det bara en viss sorts celler som har receptorer för det hormonet och som kan påverkas av det medan det t ex för sköldkörtelhormonerna finns receptorer i de flesta av kroppens celler.

De flesta cirkulerande hormoner finns i två former; fri biologiskt aktiv form och proteinbunden biologiskt inaktiv form. Sköldkörtelns hormoner är bundna till proteinerna tyroxinbindande globulin, transtyretin och albumin.

Hormonfrisättningen i det endokrina systemet styrs, som så mycket annat, från hjärnan. Hypotalamus och hypofysen är två områden i hjärnan som är viktiga när det gäller reglering av hormonproduktion. Ofta är det halten av ett hormon i blodet som styr frisättningen eller bildningen av hormonet. Vid låga halter stimuleras frisättningen, och vid höga halter upphör stimuleringen av hormonets frisättning, sk negativ återkoppling. När det gäller reglering av sköldkörtelns hormonfrisättning är det två ämnen som är viktiga; TRH som produceras i hypotalamus och som påverkar frisättningen av TSH från hypofysen. Det är TSH som i sin tur påverkar frisättningen av sköldkörtelhormon från sköldkörteln.

En frisk person är inställd på att ha en specifik koncentration i blodet av ett visst hormon för att kroppen ska fungera som den ska. Den koncentrationen varierar från individ till individ. Det är pga variationerna av normalnivåer för hormoner som det finns sk refernsintervall för hormonkoncentrationerna i t ex blod. Dessa intervall kan vara ganska vida. Vissa personer har sin normalnivå vid referensintervallets lägsta nivåer medan andra individer normalt har många gånger högre halter av samma hormon.

Hej och välkomna till min blogg!

2011-10-23T16:51:00.002+02:00

Här tänkte jag skriva om sköldkörteln och dess hormoner. Och om sjukdomar relaterade till sköldkörteln. Jag tänkte blanda inlägg med ren fakta om sköldkörteln med mer personliga inlägg om mina egna erfarenheter av hypotyreos. Jag har också tänkt att jag ska följa vad som händer inom forskningen om sköldkörtelsjukdomar och kommentera det.

Vem är jag? Jag heter Maria Sköld, är 35 år och bor i Göteborg. Jag är utbildad Apotekare och doktor i Läkemedelskemi. Det var i samband med att jag fick mitt första barn, för snart 5 år sedan, som jag drabbades av hypotyreos. Allt sedan dess har det varit en kamp för att må bra. Den kampen tror jag kommer att fortsätta under resten av livet!

I mitt yrkesliv jobbar jag med helt andra saker än sköldkörtelrelaterade sjukdomar. Men jag har ett privat intresse av att lära mig mera om sådant. Min utbildning/yrke gör också att jag har lätt för att läsa och förstå medicinsk litteratur. Jag vill med denna blogg dela med mig av mina kunskaper. Jag hoppas att jag kan bidra till att öka kunskapsnivån om sköldkörtelsjukdomar!

Bloggen är under uppstart så det dröjer ett tag innan den är full av matnyttig information. Kom gärna med önskemål om vad ni vill att jag ska skriva om!

På återseende hoppas jag!